Ett meddelande från Miss Li och Amnesty

Så här skriver Miss Li på Amnestys hemsida:
 
ETT MEDDELANDE FRÅN MISS LI
 
Ibland blir det så påtagligt hur vi alla föds till denna jord under helt olika förutsättningar.

Jag hade tur. Jag föddes till ett tryggt hem. Mat på bordet. Kläder och en varm kram av mina föräldrar när jag kröp ner under mitt rosa täcke om kvällen. Jag hade rätten att gå i skolan. Jag har rätten att utbilda mig till vad jag vill. Jag har rätten att gifta mig med den jag älskar och jag har rätten att få en rättvis rättegång om nån någon gång skulle anklaga mig för att ha begått ett brott.

Jag har fötts här och jag tar det självklart som mina Mänskliga Rättigheter.

Tyvärr blir det lätt så att man tar detta för givet här i trygga Sverige. Varför ska det inte vara möjligt att förändra och göra det lika självklart för alla människor i alla länder?

För vi kan förändra. Du. Jag. Tillsammans. Om vi går ihop och kämpar så kan mänskliga rättigheter vara en lika självklar sak överallt. I hela världen.

Miss Li
 
Vill du också göra som Miss Li? Gå in på www.amnesty.se. Du kan vara med och vädja för personer som sitter i fängelse bara för sina åsikters skull. Allt som behövs är en namnunderskrift. Det fixar du på nätet.
 
 
 
 
 
http://skriv.amnesty.se/?utm_source=amnesty_se&utm_medium=popup&utm_campaign=skriv
 
 

Varför måste man välja ut någon som ska känna sig ful och fel?

En kille som är politisk krönikör på Expressen och som har samma efternamn som jag,  har skrivit en text med rubriken "Så sjuka är unga tjejers idéal". Den går ut på att killar tycker bättre om lite rundare tjejer än om smala, och det är väl kul att höra för den som råkar se ut som den här Karlsson-killen tycker man ska göra, men inte alls så kul för den som inte är så där kurvig, med den smala midja och de breda höfter som HAN tycker är snyggt?
Kanske vill han väl (han nämner något om ätstörningar och problem o s v ), men varför ska man byta ut ett ideal mot ett annat? Varför kan inte alla få känna sig fina och se ut på sitt eget sätt?
Bloggaren Julia Skott har svarat honom. Läs vad hon skriver här:http://juliaskott.wordpress.com/2013/11/11/sa-sjuka-ar-dina-ideer-om-tjejer/

Dödskul med skelett

Halloween!
Ikväll ska vi spela på en spökfest, har precis varit på Buttericks och köpt häxhattar åt oss alla.
Men för att få maximalt firande så behöver man ju inte nöja sig med att fira på det vanliga svenska/amerikanske sättet , utan kan lägga till lite mexikanskt firande.
När jag var liten gick vi alltid till Etnografiska muséet den här veckan. Där firas de dödas dag som man gör i Mexiko, och då kallades aktiviteterna i verkstaden "Dödskul med skelett". Jag har tillverkat massor av skelettmasker där. Fram till nyligen hängde de på kakelugnen i mitt rum,  hela samlingen, från de masker jag gjorde när jag var tre och fram till dem jag gjorde i sexan. De senaste åren har det inte blivit av att gå dit, men jag blir lite nostalgisk när jag tänker på Dödskul med skelett. Kanske tar jag med mig Jonas (min lillebror)  till skelettverkstaden i morgon.
Så här pyntar man i Mexiko och på Etnografiska:
 
Vi i bandet har förstås sett till att lära oss några nya låtar lämpliga för Halloweenfest. Bland annat den här:

Han vill bli VD,hon personalchef

Såg en resultatet av en undersökning häromdagen. 4700 personer hade svarat på frågan om vilket som är deras drömjobb. 
Det visade sig att det jobb som flest män drömmer om är att bli VD, medan flest kvinnor drömmer om att bli personalchef.
Men om man nu drömmer om att bli chef, om ett jobb där man får bestämma, så borde man vilja bestämma mest. Och det gör ju hen som är VD, som ju också bestämmer över personalchefen.
Visst är det konstigt att kvinnor som drömmer om makt inte vill ha FÖR mycket makt? Eller kanske vill de, men vågar inte säga det högt? 
Författare var det tredje populäraste drömyrket bland kvinnor och det åttonde populäraste bland män.
6:a på listan över männens drömjobb var musiker, som inte ens fanns med på kvinnornas lista. Där tror jag också att tjejerna/kvinnorna ljuger lite, att de inte vågar tala om vad de drömmer om. Det är ju många som tycker att man inte ska vara för på, framför allt inte om man är tjej. I stället ska man bli upptäckt av en slump, typ när man sjunger i duschen och grannen på andra sidan väggen (som också av en slump är på professionell jakt efter nya talanger just då)  råkar höra en. Man ska inte anstränga sig för mycket, och om man gör det så ska man inte visa det. Så tycker ganska många.
På männens tio-i-topp-lista fanns också äventyrare. Det var inget drömjobb bland kvinnorna.
Jag tycker det låter ganska coolt att vara äventyrare.

16-åriga Malala kan bli historiens yngsta Nobelpristagare

Kanske har ni hört/läst att Malala Yousafzai, som bara är 16 år, är nominerad till Nobels fredspris?
Att vissa vill att hon ska få priset beror förstås på hennes kamp för att flickor ska ha samma rättigheter som pojkar, bland annat rätt att få utbilda sig.
Malala är en afghansk flicka och bodde i staden Mingora i Pakistan. Det är ett område där det finns många talibaner som tycker att män och kvinnor, pojkar och flickor ska hållas åtskilda från varandra, och att det är onödigt att tjejer får utbildning.
Malala protesterade mot dem, hon hade bland annat en blogg där hon skrev om saker hon tycker är orättvisa. Många höll med henne, och kanske vågade de profestera lite själva också. Men samtidigt fick Malala många fiender bland talibanerna.
En dag för ungefär ett år när Malala satt i skolbussen, stormade några av hennes fiender in och försökte mörda henne. Malala blev skjuten i huvudet och nacken, och det var nära att hon dog. Flera andra flickor i skolbussen skadades, och en av dem dog av sina skador.
Men Malala lät sig inte skrämmas till tystnad, utan bestämde sig för att kämpa ännu hårdare för flickors rättigheter. Hon har bland annat talat i FN i New York.
Det är för den här kampens skull som en del vill belöna henne med Nobels Fredspris. Men enligt vad jag har läst så är också vissa av dem som sitter i kommittén som väljer pristagare tveksamma. Det är rädda för att om Malala fick fredspriset så skulle hennes liv bli ännu farligare. Det finns fortfarande många som vill döda henne, så därför går Malala i skola i England nu.
Enligt FN finns det 57 miljoner barn i världen som inte får gå i skola. Majoriteten av dem är flickor. Många av dem som inte får utbildning kommer från fattiga familjer i fattiga länder, och måste arbeta för att hjälpa till att försörja familjen. Det är förstås hemskt. Men en del av flickorna som inte går i skola vägras utbildning av den enda anledningen att de råkat födas till flickor.
Det där kan man ju fundera på när man själv sitter i skolan, har mattelektion och är så himla less på att vara där.
 
 

Höst eller sommar? En fråga om inställning.

Det är september med fortfarande sommar och det är härligt. Nu på morgonen är det 15 grader ute.
Om det hade varit maj och 15 grader i skuggan så hade vi haft på oss linnen, knölat ner jackan i väskan och intalat oss själva att det redan var sommar. Till slut hade vi trott på det.
Men nu är det september och vi förväntar oss höst. Jag såg en kille gå förbi på gatan. Han hade varm rock, ylleaktig halsduk och mössa. Man får hoppas att han har en effektiv deodorant.
Det såg lite deprimerande ut, och jag bestämde mig för att ha sandaler på fötterna idag, som motvikt och kanske också för att jag är lite vidskeplig. Om man visar sommaren lite mer respekt så stannar den nog lite längre.

Top of the Lake

Missa inte den jättebra och annorlunda Top of the lake som går på SVT just nu, tredje avsnittet ikväll. Den utspelar sig i en avkrok i Nya Zeeland, och det börjar med att 12-åriga Tui hittas i en sjö, på väg att dränka sig. Sedan försvinner hon, och polisen Robin, som spelas av Elisabeth Moss (hon som är Peggy i Mad Men) börjar utreda fallet. Serien är spännande och mystisk.

Mobbning, näthat och intolerans

Läs det här blogginlägget som handlar om hur det var att vara mobbad i skolan, och om hur mobbningen senare övergick näthat:
http://rickardsoderberg.se/wp/2013/09/hall-kaften-tack/
Våga ryta ifrån när andra sprider intolerans.

Bindi & Cultural appropriation

Jag tycker det är fint med bindi, det vill säga en prick i pannan som man antingen fixar med smink, eller köper färdig och klistrar dit. Har funderat på att försöka mig på en g-klav mellan ögonen.
Men häromdagen var det en tjej som sa till mig att jag som svensk inte kan ha bindi, att det är "cultural appropriation".
När jag frågade vad hon menade svarade hon att det betyder att man lånar något som hör till en annan kultur, något vars innebörd man inte begriper och att man på det sättet kränker den som kommer från den andra kulturen.
?????
Indiska tjejer har bindi när de vill vara fina, det är inte märkvärdigare än att ha eyeliner. Jag har haft bindi i Indien. Ingen där har verkat bli det minsta kränkt när de sett mig.
Och jag skulle naturligtvis inte heller känna mig "kränkt" om en indisk tjej tog på sig Delsbokofta. Det vore bara kul.
Började fundera på det här när jag hörde att Miley Cyrus blev kritiserad för hur hon dansade på MTW video music awards."Hon lägger beslag på kulturella element utan att reflektera över sin priviligerade position, eller hur hennes twerkande bidrar till förtrycket av svarta" skrev en bloggare som heter Anne Theriault.
?????
Det är så fånigt! Om man ska tassa omkring och vara försiktig och bara klä sig/ sminka sig/ dansa/spela musik på ett sätt som hör till ens egen kultur så blir det ju väldigt lite kvar. Typ Delsbokofta (som i och för sig är fin) och hambo för mig. Nej, inte ens det förresten, jag kommer ju inte från Delsbo.
Nej, skit i allt som begränsar! Låna hej vilt ur andra kulturer! Så har ju folk alltid gjort och det är då det blir roligt. Låt Miley Cyrus dansa hur hon vill och låt mig sminka mig hur jag vill.

Orange is the new black

Favvolåt just nu: "You´ve got time" med Regina Spektor. Den låter tuffare och ganska annorlunda än vad man förväntar sig av henne. Låten är signatur till serien "Orange is the new black" som handlar om livet i ett kvinnofängelse i USA. Rekommenderas! Både låten och teveserien.

Om Peace & Love och muffins och pannkakor, samt om hur det borde vara i den bästa av världar.

Det var ju väldigt sorgligt att årets Peace & Love inte blev av, att festivalen gick i konkurs. Jag läser på Gaffa.se att P&L har skulder på nästan 70 miljoner!
Men det finns tillgångar också, bland annat 250 muffins, 13 liter vispgrädde och 5 kilo pannkakor! Alltid något.
Mest synd är det förstås om alla i ungdomar som sparat och jobbat extra för att få råd att betala festivalpass och camping. Nästan 2000 kronor för att gå på festival är mycket pengar för den som ska klara sig på tusenlappen man får i studiebidrag per månad. Många av dem som köpte festivalpass är nog ganska sura på artisterna som fått jättemycket betalt i förskott. OK, artisterna måste ju leva de också, men när det gäller vissa av dem så snackar vi ju om väldigt mycket pengar.
I den bästa av världar är det här vad som skulle han hänt: Någon av de stenrika artisterna skulle ha hört av sig till andra stenrika artister och föreslagit: "Nu hjälps vi åt med att fixa det här. Vi hjälper våra fans och skramlar ihop till de 7,8 miljoner som de tillsammans betalat för att gå på en festival som inte blev av". 7,8 miljoner är förstås mycket pengar, men om man får, låt säga, 5 miljoner för en spelning, så föreställer jag mig att man kanske har råd med ett litet bidrag.
Alla de 9000 som betalade för att gå på P&L hade blivit överlyckliga. Musikerna hade fått massor av bra PR och ännu bättre karma. Så hade det varit i den bästa av världar.

Artister som stödjer Pussy Riot

Man ska inte behöva hamna i fängelse för att man framför sina åsikter, men det är ju vad de ryska tjejerna i Pussy Riot råkat ut för. Blir glad när jag ser att flera av mina favoritartister ger sitt stöd till dem.

100 världsartister stödjer Amnestys kampanj för Pussy Riot



Adele, Madonna, Radiohead, Patti Smith, Paul McCartney, U2 och Bruce Springsteen är bland de drygt 100 världsartister som stödjer Amnestys kampanj genom ett öppet brev till de två fängslade medlemmarna i Pussy Riot; Marija Aljochina och Nadezjda Tolokonnikova.

Den 24 juli 2012 startade rättegången mot medlemmarna i Pussy Riot. Tre av dem dömdes till två års fängelse för "huliganism och religiöst hat". En av medlemmarna, Jekaterina Samutsevitj, släpptes senare men de övriga två hålls fortfarande fängslade under svåra förhållanden i olika straffläger.

I brevet riktat till skriver artisterna att en hel omvärld, såväl allmänhet som musiker chockades över den orättvisa rättegången och domen.

- Även om vi förstår att det kan vara känsligt med en protest i en helgedom, vädjar vi till de ryska myndigheterna att ompröva de hårda straffen så att ni kan återvända till barn, familjer och era liv.

Yoko Ono är en av undertecknarna, hon säger: "Jag tackar Pussy Riot för att de stadigt håller fast vid sin kamp för yttrandefrihet, deras kamp gör alla kvinnor i världen stolta över att vara kvinnor.

Lucy Macnamara på Amnesty som haft kontakt med artisterna säger: "Domen mot Pussy Riot har chockat en hel musikervärld, vi har fått ofattbar respons på vår uppmaning om att skriva under brevet. Flera musiker har sagt att någonting är riktigt fel om man inte kan få sjunga en protestsång utan rädsla för att bli fängslad. Hoppas verkligen att de ryska myndigheterna tar sitt förnuft till fånga och släpper Marija och Nadezdja".

Jekaterina Samutsevitj nådeansökan beviljades och hon blev villkorligt frigiven. Marija Aljochina och Nadezjda Tolokonnikova har tidigare fått sina nådeansökningar avslagna men den här veckan ska en högre rättslig instans pröva deras begäran om nåd.

Läs artisternas brev

Dear Masha and Nadia,

As the one-year anniversary of your trial approaches, we are writing to assure you that, around the world, people are both still thinking of you and working for your release. Although you were the most visible of the protesters, we know that there were many other young people who have suffered in the protests, about whom we are also very concerned. But, in many ways, through your imprisonment, you have come to represent them.

Many artists voiced their concern when these charges were first brought against you, we had every hope that the authorities, in dealing with you, would show some understanding, a sense of proportion, even some of the wonderful Russian sense of humour, but none of the above were forthcoming.

The impact of your shockingly unjust trial and imprisonment has spread far and wide. Especially among your fellow artists, musicians and citizens around the world, including the many parents who feel your anguish at being separated from your children. While understanding the sensitivities of protesting in a place of worship, we ask that the Russian authorities review these harsh sentences, so that you may return to your children, your families and your lives.

The right to freedom of expression and dissent is a legitimate one and essential in any kind of democracy. You have been accused of what could be described as 'a victimless' crime, but in our opinion, in a just society, there can be no crime where there is no identifiable 'victim'.

Your strength, bravery and fearlessness are an inspiration to us all.

Yours in solidarity,

Bryan Adams, Adele, Alt-J, Laurie Anderson, Animal Collective, Anti-Flag, Arcade Fire, Arch Enemy, Archive, Joan Armatrading, Joan Baez, Beardyman, Jeff Beck, Yasiin Bey, björk, Rubén Blades, Billy Bragg, Jackson Browne, Peter Buck, Tracy Chapman, Chase & Status, The Chemical Brothers, Neneh Cherry, The Clash, Coldplay, Lily Rose Cooper, Dido, Django Django, Melissa Etheridge, Siobhan Fahey, Paloma Faith, First Aid Kit, Franz Ferdinand, Foster the People, fun., Peter Gabriel, Bob Geldof, Kim Gordon, Debbie Harry, PJ Harvey, Don Henley, The Hidden Cameras, Niall Horan, Billy Joel, Sir Elton John, Ke$ha, Angelique Kidjo, The Knife, Mark Knopfler, Tom Lehrer, Sean Lennon, Annie Lennox, Lykke Li, Sir Paul McCartney, Romy Madley-Croft, Madonna, Zayn Malik, Stephen Malkmus, Marina & the Diamonds, Johnny Marr, Massive Attack, Mike Mills, Moby, Thurston Moore, Tom Morello, Alanis Morissette, James Morrison, Graham Nash, Kate Nash, Youssou N'Dour, Karen O, Yoko Ono, Clock Opera, Ozzy Osbourne, Liam Payne, Peaches, Joe Perry, Phoenix, Rain Phoenix, Portishead, Portugal. The Man, Cat Power, Radiohead, Bonnie Raitt, Rise Against, Patti Scialfa, Scissor Sisters, Paul Simon, Sleigh Bells, Patti Smith, Esperanza Spalding, Bruce Springsteen, Dave Stewart, Sting, Michael Stipe, Harry Styles, Neil Tennant, Louis Tomlinson, Pete Townshend, K T Tunstall, U2, Eddie Vedder.

Om gitarrens bästa läge

Hej igen!
Det var ju meningen att jag skulle blogga flitigt, men så blev det inte. Det kom en massa liv emellan. Men nu är jag här igen och utlovar bättring.
Har ni funderat på hur man ska hålla gitarren när man står på scen? Det har Alice Cooper (han som brukade  gulla med ormar och halshugga dockor unde sina konserter, och som för övrigt spelar på Storsjöyran om några dagar) gjort. I en interju på sajten Fuse  ryter gamle Alice till mot Mumford & Sons. Så här säger han: "Man behöver inte vara påverkad av droger men när man kliver upp på scenen bär man inte gitarren högt upp på bröstet. Du spelar gitarr nere vid midjan. Det kommer inte från hjärnan, det kommer från magen, från skrevet. Det är sexuellt:"
Dessutom tycker Alice att unga musiker ska sluta vara muntra, sluta spela dragspel och sluta äta vegetariskt. Det här skriver Fredrik Strage en rolig krönkika om i Dagens Nyheter idag. 
Jag skulle vilja hälsa Alice att ta sig en tallrik linssoppa till lunch. Hacka i massor av chilifrukt så lovar jag att det smakar "rock´n´roll"! Låter man bli att glufsa i sig kött för jämnan är det bättre för miljön. Alla de där kossorna vi så småningom äter upp har ju hunnit prutta en hel del under sitt liv,  kopruttarna innehåller som bekant metangas och den bidrar till växthuseffekten. Och på marken där man odlar mat till korna skulle man kunna odla mat till människor. Men Schools Out är en bra låt, kanske den bästa som Alice gjort.
Här kan du se intervjun med Alice: www.youtube.com/watch?v=8aHlDmIkCXM
 
 
 

Gamla nya roliga kläder

Var på Myrorna på Adolf Fredriks Kyrkogata igår efter skolan. Hittade tre fantastiska klänningar, en rutig, en retorprickig och en gulligt småblommig. Alla var som gjorda för mig, två för 80 spänn och en som är äkta 70-talsvintage och som var lite dyrare. Har man tur kan man göra riktiga fynd där.
Jag älskar second hand, inte bara för att det är snällt mot miljön och oftast billigt, utan lika mycket för att det är kul att fantisera om vad kläderna varit med om i "sitt gamla liv". Speciellt den prickiga klänningen tror jag har haft mycket kul, i Paris eller i Prag känns det som, innan den kom till mig. Den småblommiga hippieklänningen kanske fladdrade omkring på någon festival, en av de där som blev legendariska senare. Nu är de upp till mig att se till att klänningarna får fortsätta ha kul.
På tal om festivaler: Köpte tredagarspass till Stockholm Music & Arts idag. Ska bli så kul att höra Regina Spektor och First Aid Kit!

Välkommen till min nya blogg!

Mitt första inlägg.


Nyare inlägg
RSS 2.0