En fantastisk gammal låt med Sparks, som ju turnerar fortfarande och dyker upp i Stockholm ganska ofta, är "This Town Ain´t Big Enough for the Both of Us." Full av härlig galenskap:När Sparks var i Japan i fjol hamnade Russel Maels på Karaokebar, såg att man kunde välja låten, gjorde det och sjöng karaoke med sig själv. Resultatet hör ni här:
Det var ju kulturnatt här i Stockholm igår. Då kan man se dans, teater och utställningar, och lyssna på musik på massor av platser. Det kostar ingenting och det är ett bra tillfälle att upptäcka sådant som man kanske inte skulle hitta fram till annars. Jag hamnade på en konsert i Kulturhuset med en grupp som heter MOLO, och som låter ganska annorlunda än den musik jag brukar lyssna på. Gillade dem verkligen. och bestämde mig för att i fortsättningen försöka låta bli att tänka "jag är en sådan som brukar gilla. . ." och i stället försöka ge musik som ligger utanför min vanliga smak en chans.
Letade efter påskmusik för att önska glad påsk. Hittade inte så mycket, men passar på att påminna om Patti Smiths album Easter. "Beacause the Night" är ju den mest kända låten, men här är en annan favorit:
Till slut fann jag en påsklåt, Easter med Jefferson Airplane. Grace Slick heter hon som sjunger. Älskar hennes röst.
Man kan förstås hänga konstkjorda fjädrar i riset, men de är svåra att få tag på. Så enklast är väl att pynta på något annat sätt. Här kommer lite inspiration:
En bok jag verkligen kan rekommendera till alla som gillar musik, och som gör musik själva är Girls like us, skriven av Sheila Weller. Det är en sorts biografi över Joni Mitchell, Carly Simon och Carole King, artister och låtskrivare vars karriär började på 60-talet. Alla tre har gjort fantastiska låtar, riktiga klassiker, så har du inte lyssnat på dem än så gör det!
Vanliga biografier kan ibland bli ganska trista, typ "först hände det, och sedan hände det och därefter hände det", men så är inte den här boken. Den är mer som en roman, och när man läser den känns det som om man lär känna de här tre tjejerna ganska väl, man både identfierar sig med dem och blir förbannad på dem ibland. Och så märker man hur mycket världen har förändrats. Det var mycket tuffare att vara kvinnlig musiker när de slog igenom.
Men jag blev lite besviken på Joni Mitchell. Hon gör så vacker musik men verkar inte alls sympatisk. När jag lyssnar på texter brukar jag fundera på om jag skulle vilja ha låtskrivaren som granne. Men jag tror inte jag skulle vilja knacka på Jonis dörr för att be om lite socker eller något annat man glömt att köpa. Hon skulle nog inte ens öppna.
Jag vet inte om boken finns på svenska. Så här ser den ut:
Carly Simons kanske mest kända låt. Det har varit mycket spekulationer om vem den egentligen handlar om, men hon har aldrig avslöjat det. Det är Mick Jagger från Rolling Stones som körar.
Och ett Joni Mitchell-smakprov. Den som hon sjunger om, han som en gång var en fri man i Paris är David Geffen, känd amerikansk skivbolagschef.
12 november kommer en av mina stora favoriter, Ed Sheeran hit till Stockholm. Biljetterna till konserten på Fryshuset sålde slut på tre minuter!. Ser verkligen fram emot både konserten och nya albumet som släpps till sommaren.
Snacka om kariär med rivstart! Läs Fryshusets presentation:
"Ed Sheeran har kommit en lång väg sedan han couchsurfade runt och sålde cd-skivor direkt ur sin ryggsäck. Från att göra omkring 300 småspelningar i Storbritannien 2011, till att sälja ut flera turnéer – inklusive fem utsålda Hammersmith Apollo på sin senaste turné i Storbritannien. Den Suffolk-härstammande Sheeran har inte bara blivit en stor succé i Storbritannien, utan hans framgångar har gjort avtryck världen över.
Efter en handfull EP releaser, släpptes Sheerans debutalbum ” + ” i Storbritannien i september 2011 och sedan dess har han inte sett tillbaka. Albumet, som nu har sålt sex gånger platina och nästan i två miljoner exemplar, gick direkt in på plats nummer ett på de officiella brittiska listorna vid releasen och återvann förstaplatsen vid årsskiftet 2012 igen. Ed hade den högsta öppningsförsäljningen någonsin för en debuterande manlig soloartist i Storbritannien. Dessutom har hans musik uppmärksammats med två BRIT Awards för “Best Male” och “Best Breakthrough Act” samt en prestigefylld Ivor Novello Award för “The A Team “.
År 2013 fortsatte Sheeran med att ta sina framgångar till staterna. Han var öppningsakten på Taylor Swifts USA-turné samt medverkade på hennes singel “Everything Has Changed”. Dessutom, sålde den Grammy-nominerade superstjärnan ut tre Madison Square Garden-spelningar samma år. Nu är Sheeran tillbaka utan några som helst tecken på att dra ned på tempot. Under den första veckan i januari 2014 tillkännagav han sin första brittiska turné sedan 2012, inklusive fyra O2 Arena-datum.
Den nya skivan är klar och kommer att släppas till sommaren och idag kan vi även avslöja att Ed Sheeran kommer till Stockholm den 12 november! Om den kommande Europaturné säger Ed ”I really enjoy touring in Europe and its been a long time coming, so I can’t wait for these shows!’’
I väntan på hans nya musik, passa på att lyssna på den här avskalade versionen av en av världshistoriens vackraste låtar:
Fick precis reda på att boken Eleanor & Park som jag läste och bloggade om för en tid sedan, ska bli film. Längtar.
Men jag hoppas den inte blir alltför Hollywoodaktig, att de inte gör karaktärerna snyggare än i boken, att Eleanors hem får vara just så sunkigt som det faktiskt är och att de, i filmversionen, får bo kvar i Omaha, Nebraska istället för att handlingen flyttas till något mer glamoröst ställe.
Är sjuk och hemma från skolan. Spelar piano, försöker lära mig Wutherings Heights riktigt bra. Det är en av de vackraste, mest magiska låtar som någonsin skrivits, tycker jag. Men att sjunga den här låten när man har lite ont i halsen går förstås inte alls.
Kate Bush är rätt speciell, hon var ju bara 13-14 år när hon skrev vissa av låtarna på sitt debutalbum The Kick Inside (ett av de snygggaste skivomslagen någonsin, för övrigt) som kom ut några år senare. Lyssna på texterna, eller läs dem, och det framstår som ännu konstigare att en så pass ung person skrev dem.
Tyvärr hade Kate svår scenskräck och uppträdde nästan aldrig live. Men nu, flera årtionen senare, verkar hon ha kommit över sin gamla nervositet. I slutet av sommaren, i augusti och september, ger hon sig ut på turné och det blir 15 konserter, ingen av dem i Sverige tyvärr. Biljetterna sålde slut på en kvart!
Igår bloggade jag om stilikoner från musikvärlden (för att jag är så trött på min egen stil och på jakt efter en ny). Här kommer några till som verkligen lyckas med att se ut på sina alldeles egna sätt:
Rebecca & Fiona, naturligtvis. Det finns förresten en lång bra intervju med dem i senaste Nöjesguiden.
Och M.i.a förstås.
Och så Annie Lennox.
Av någon konstig anledning är rödhåriga klart överrepresenterade bland mina stilförebilder. Kanske skulle man färga håret? Rött är roligare än ljusbrunt.
Det är väl onödigt att tillägga, men alla stilikonerna, både de här tre och de jag valde ut igår, är självklart inte bara förebilder för sina kläders skull utan minst lika mycket för musiken ( ja, med undantag av Madonna då, hennes musik gillar jag inte så mycket),
