kahlokarlsson

Missa inte den här jättebra dokumentären om Ed Sheeran! Såg den igår och tyckte det var så  fascinerande, och ganska gulligt också, att han liksom inte riktigt fattat att han blivit en stor artist. Jag tänker till exempel på hur han visade sin samling av stage pass från sina egna spelningar! Eller hans samling av flaskor som andra artister druckit ur. Jag kan se framför mig hur han i hemlighet plockade med sig dem, lite ängslig för attt någon skulle märka det, och smugglade ner dem i sin väska. Men lika intressant var förstås att höra om hur han jobbade med sin musik.

Kolla själv!

Ser fram emot Ed Sheerans konsert här i Stockholm till hösten.

 

Idag är den stora avundens dag.

Bråvallafestivalen startar och jag är inte där. Jag hade så gärna velat  lyssna på Bastille och Daniel Adams-Ray och Imagine Dragons (mest av alla tror jag) och Mando Diao och Jake Bugg och Laleh (henne hörde jag i och för sig i början av sommaren på Grönan, bra som alltid!) och Lana del Ray och Nonono och The Kooks. . . och en massa andra också.

Och så går jag här i Stockholm och drar, medan andra får fantastiska festivalupplevelser på Bråvalla. Det är inte rättvist!  Men nästa år. . .Då ska jag se till att ta mig dig, och då ska jag se till att ha nog med pengar för att kunna göra det. Jag börjar spara redan nu.

Om vädret blir bara lite bättre tror jag att jag tar gitarren och går ut och spelar för att kanske få lite pengar från turisterna. Och jag tror till och med att jag ska våga ställa mig i Gamla stan, på Västerlånggatan. Vi ses där - om jag vågar.

Så här lät Imagine Dragons när de spelade live i Stockholm i fjol. Då var jag inte heller där, vilket ju hade att göra med det där otroligt irriterande fenomenet åldersgränder.

 

Det regnar på oss som köar får bästa ståplatser på Friends Arena när One Direction drar igång om någon timme. Några har varit här en hel vecka, rest från Göteborg, skolkat från skolan och tältat. Det finns de som är värre än vad jag var när jag jagade Leon och Leoparderna som mest.

Men jag gillar inte den här nya frisyren som Harry Styles lagt sig till med.

Ingen har väl  missat att One direction kommer till Sverige om ett par dagar. Vissa av mina kompisar har redan börjat planera hur de ska tälta nära Frends Arena nattten  innan för att få stå så nära scenen som möjligt.  Kön  är organiserrad,  det vill säga ett par tjejer har tagit på sig ansvaret att hålla ordning på när folk kommer  dit, ge dem ett könummer, som sedan gäller när man kan börja köa officiellt utanför arenan.

Jag har också biljetter till den här konserten, men jag tror inte jag orkar ligga utomhus i sovsäck bara  för att hamna längs fram. Det var enklare när Leon och Leoparderna var med i Stjärnskott. Visserligen fick vi kämpa för att få bra platser då också, men vi behövde ju inte ligga ute i sovsäck åtminstone. Läs här om hur det var: http://www.berghsforlag.se/index.php?p=pres&isb.

Nu till något annat: Ingen har väl missat One Directions så kallade knarkskandal heller, videon där Zayn och Louis röker på i Peru. Men jag tror inte alls att de blev filmadde av misstag. Jag tror att killarna i One Direction försöker tvätta bort den snälla, gulliga bilden av bandet. Deras fans blir äldre och vill kanske inte längre ha idoler som är lite som gosedjur, utan lite "farligare". Så därför såg de till att den här filmen kom ut. Jag är  övertygad om att det handlar om reklam.

Sedan kan man förstås tycka att det  är ganska dum reklam, för det finns väl andra sätt  att ändra på sin image.  Till exempel genom själva musiken. Men det kräver ju lite mer arbete. . .

 

 

Det är mer än en månad sedan jag skrev något här på bloggen. Sorry. Jag har haft så fruktansvärt mycket att göra. Ni vet hur det är, terminen är snart slut och vi har haft massor av prov i skolan, och dessutom  projekt att lämna in. Vi har också haft flera konsert, kören från skolan alltså, och det betyder ju repetition efter skoltid. Och så händer det ju alltid en massa andra saker i slutet av våren och början av sommaren, en del roliga och annat mindre roligt.Jag hade tänkt berätta en del av det som hänt, men jag inser att det är alldeles för mycket. Vi tar det någon annan gång.

Ute på gatorna rullar studentflaken fram med klasser som slutar gymnasiet. Stort oväsen! Jag kan inte låta bli att undra hur de väljer musiken. Varje år vid den här tiden, så blir det revival för en del av de där låtarna man hoppades skulle förbli bortglömda. 

Jag tycker flakstudenterna borde välja musik som handlar om att sluta skolan. Här kommer några tips. IK, alla är väl inte direkt flakanpassade, men de påminner i alla fall om att det kan kännas bra att sluta. Men jag tror att det kommer att känna vemodigt också, så småningom när det blir dags.: