kahlokarlsson

Är sjuk och hemma från skolan. Jag har en egen tradition när jag känner mig sådär matt och risig: Jag ligger i sängen och tittar på fimer som utspelar sig på internatskolor.

Inte för att jag skulle vilja gå i internatskola. Jag föreställer mig att det är som en mildare form av koncentrationsläger, men ändå: Det är något visst med skoluniformer och pampiga gammaldags byggnader, helst om hösten när träden är röda och gula, och stränga lärare som har tweedkavajer om de är män, eller strama hårknutar och kamelfärgade cardigans om de är kvinnor. Och så finns det ju alltid någon, elev eller lärare, som gör uppror.

När jag var yngre och man ännu gick till Bylando för att hyra filmer, brukade jag skicka mamma dit och be henne hyra allt som hade med internatskolor att göra, ja allt utom skräckfilmer. Det är ingen bra idé att bli rädd när man är sjuk. Då, när jag gick på mellanstadiet gillade jag St Trinian´s (rebelliska tjejer trotsar skolans traditioner) och Wild Child (bortskämd, stenrik amerikanska skickas till sträng engelsk internatskola). Och så tittade jag på Harry Potterfilmerna, förstås. Det gör jag fortfarande.

En annan stor favorit som jag tänker se idag, är Döda Poeters Sällskap. Tröttnar aldrig på den fast jag nog sett den typ 78 gånger ( visst var det sorgligt med Robin Williams som dog, som var så rolig men som själv inte tyckte att livet var roligt alls?).

Sedan tänker jag titta på  Mona Lisas Leende. Den utspelar sig på ett sådant där snobbigt amerikanskt college på östkusten, där bara rika flickor går. Det är på 50-talet och meningen är att de bara ska bli lite lagom bildade innan de gifter sig med någon rik och trist kille. Men så får de här collegetjejerna en ny ung lärare (Julia Roberts) som försöker visa dem att livet kan vara annorlunda. Jag ska inte vräka ur mig en stor fet spoiler här, säger bara att Julia Roberts-läraren ju inte heller vet hur alla de här rika tjejerna verkligen vill leva sina liv. . .

Se den!

Önskar att jag passade lika bra i basker som Julia Roberts.