kahlokarlsson

Ikväll uppträder ju Lady Gaga i Globen. Jag ska inte dit, har inte råd eftersom jag lagt ut mycket pengar på andra konsertbiljetter, som Ed Sheeran och Lykke Li längre fram den här hösten.

Men jag hade gärna varit i Globen - om någon haft den stora snällheten att bjuda mig.

Många tänker ju på spektakulära kläder när man pratar om Lady Gaga, men jag tycker hon är en riktigt bra låtskrivar. Det märker man om man spelar hennes låtar akustiskt på gitarr eller piano. Men de två bästa Lady Gagalåtarna, Pokerface och Bad Romance är ju skrivna av svenska Red One, får man väl också nämna.

I flera intervjuer har Lady Gaga berättat om vilket helvete hon hade när hon var barn och tonåring. Hon blev svårt mobbad, grät nästan varje dag efter skolan och en gång blev hon slängd i en soptunna.

Sådant kan ju göra en knäckt för livet, eller så bestämmer man sig för att man en dag ska man se till att allt blir annorlunda.

Lady Gaga har berättat att det var Beyonce som räddade henne när allt kändes som hemskast. Hon brukade titta på Beyonce på MTV och tänka att så ville hon själv bli en dag, och att det kanske inte var omöjligt.

Jag undrar hur de som mobbade Lady Gaga tänker när de ser och hör henne nu. Jag gissar att de skryter om att de en gång var hennes kompisar. Så brukar det ju vara.

Det är ganska intressant att många artister som verkligen är udda, hade det svårt när de var yngre. Blir man mobbad så kanske man kommer till en punkt där man till slut inser att det inte är någon idé att försöka anpassa sig och likna alla andra. Man kanske lär sig gå sin helt egna väg, och det kan man ju ha nytta av om man sedan blir artist.

 

Ja om man hade varit 18. Då hade jag gått och lyssnat på Angel Olsen på södra teatern här i Stockholm ikväll.

Jag tycker man borde sänka åldergränserna.

Litet smakprov på hennes musik här:

 

Ja det var ju val igår. Hittade en dikt som jag tycker en och annan borde läst innan hen röstade.

En kommer hit för att fly från nöden,
en kommer hit för att undgå döden.
En kom hit, av terror tvungen,
en kom hit för att gifta sig med kungen.
Dom är tyskar, iranier, greker och turkar,
mest är dom snälla, andra är skurkar.
En del är ärliga, andra skumma,
en del är genier, andra är dumma.
Mest är dom fredliga, andra vill slåss,
men andra ord dom är som oss!
En del söker lugnet i stället för bråket,
det enda vi svenskar kan bättre – är språket.
Det sägs att vi stammar från Adam och Eva,
som inte var svenskar – men ja må dom leva!

Jag var på bio igår kväll och såg en film, "Sånger från Manhattan" (ursprungligt namn "Begin Again") med Keira Knightley och Mark Ruffalo. Den handlar om en engelsk tjej, Greta, som är låtskrivare och som hamnar i New York för att hennes pojkvän, som är på väg att  bli stor stjärna har flyttat till USA. Men i New York blir det inte alls som hon har tänkt sig,både värre och mycket bättre. Greta är blyg och rädd för att låta andra höra hennes musik, men sedan började det hända  saker...

Jag kan verkligen rekommendera  filmen  till alla som gillar musik, som spelar själv och som  drömmer lika mycket som jag. Det är härligt med en film där det osannolika och fantastiska händer. Eller egentligen så "händer" det ju inte bara sådär, utan filmen handlar om att man kan göra saker helt själv, och få ut sin musik på annorlunda sätt. Jag ska inte berätta  mer, då förstör  jag för er som vill se den.

Jag brukar ofta kolla recensioner efter att jag sett en film,  och någon surpuppa gnällde på filmen för att karaktärerna inte förblir onda, utan att det händer  saker med dem som  lockar fram oväntade och bättre sidor hos dem.Konstig invändning! Som om det inte  skulle kunna vara så i verkligheten också, att  människor faktiskt kan förändras till det bättre, om bara de bra råkar möta rätt personer som inte har förutfattade meningar om dem?  OK, det  gäller kanske inte  alla,  men många. . . Se filmen och avgör själv!

Fast låtarna som tjejen i filmen skrev var ärligt talat sådär. . . 

New york-miljöerna fick mig också att fantisera om  att bo där,  och på natten så drömde jag faktiskt  att jag gjorde det, i den där lägenheten med tegelstensväggar som ligger vid St Marks Place.