kahlokarlsson

"Varje ung flicka som vill plocka upp elgitarren, starta ett band med sina bästisar, göra sin första musikproduktion, skapa sin första electropoplåt eller drömmer om att erövra en stökig festivalscen under en sen sommarnatt, tror att hon är nästan alldeles ensam, hon måste uppfinna det här själv.

För gång på gång bleknar vi, alla vi som var hon, bort från historien."

Jag är ju en sådan ung flicka. Kommer jag att höra till dem som ska blekna bort?  Så tänkte jag när jag  läste texten som fanns i Aftonbladet igår. Artikeln är undertecknad av 157 musiktjejer, bland dem Lykke Li, Nina Persson, Rebecca&Fiona, Robyn, Marit Bergman, Sibille Attar, Jenny Wilson, Ane Brun. . .

De är förbannade på att när ett nyhetsprogram på TV tar upp "det svenska popundret" nämns bara killar, fast flera av tjejerna  bakom artikeln (och andra svenska pop- och rocktjejer) haft stora internationella framgånger. Och när det ges ut en samlingsbox med 100 svenska band (urgamla visserligen, men ändå) finns inga tjejer alls med. Och när det ska bli stor nostalgisk proggkonsert på Crkus här i Stockholm snart, så kommer få tjejer att stå på scen. . .

Så vad ska man göra?  Bli arg förstås.  Men inte  glömma  att ge stöd åt andra tjejer som spelar, oavsett om de är kända eller inte. Leta efter kvinnliga musiker att bli inspirerad av. När du hittar någon som du gillar,  tipsa andra om henne. Fortsätt spela själv!!! Och om du har turen att gå i en skola som har mysrum eller kafé med instrument (vi har det i min skola) så låt inte killarna lägga beslag på instrumenten hela tiden. Halva makten och hela lönen räcker inte. Kräv halva tiden med gitarren!

Läs hela artikeln här: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/kulturochnoje/article18382577.ab

Här berättar Lisa Nilsson, en av dem som var med och skrev artikeln, om sna erfarenheter, om hur hon sågs som ett "bekräftelsesökande barbie-pucko": http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen/article18386190.ab