kahlokarlsson

Jag var på bio igår kväll och såg en film, "Sånger från Manhattan" (ursprungligt namn "Begin Again") med Keira Knightley och Mark Ruffalo. Den handlar om en engelsk tjej, Greta, som är låtskrivare och som hamnar i New York för att hennes pojkvän, som är på väg att  bli stor stjärna har flyttat till USA. Men i New York blir det inte alls som hon har tänkt sig,både värre och mycket bättre. Greta är blyg och rädd för att låta andra höra hennes musik, men sedan började det hända  saker...

Jag kan verkligen rekommendera  filmen  till alla som gillar musik, som spelar själv och som  drömmer lika mycket som jag. Det är härligt med en film där det osannolika och fantastiska händer. Eller egentligen så "händer" det ju inte bara sådär, utan filmen handlar om att man kan göra saker helt själv, och få ut sin musik på annorlunda sätt. Jag ska inte berätta  mer, då förstör  jag för er som vill se den.

Jag brukar ofta kolla recensioner efter att jag sett en film,  och någon surpuppa gnällde på filmen för att karaktärerna inte förblir onda, utan att det händer  saker med dem som  lockar fram oväntade och bättre sidor hos dem.Konstig invändning! Som om det inte  skulle kunna vara så i verkligheten också, att  människor faktiskt kan förändras till det bättre, om bara de bra råkar möta rätt personer som inte har förutfattade meningar om dem?  OK, det  gäller kanske inte  alla,  men många. . . Se filmen och avgör själv!

Fast låtarna som tjejen i filmen skrev var ärligt talat sådär. . . 

New york-miljöerna fick mig också att fantisera om  att bo där,  och på natten så drömde jag faktiskt  att jag gjorde det, i den där lägenheten med tegelstensväggar som ligger vid St Marks Place.